Visar inlägg med etikett Alma pristagare. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Alma pristagare. Visa alla inlägg

2016/05/31

Almapriset 2016 - Meg Rosoff

2016 fick Meg Rosoff äran att erhålla Almapriset i form av fem miljoner kronor.

Motiveringen: Meg Rosoffs ungdomsböcker talar till både känsla och intellekt. På en gnistrande prosa skriver hon om människans sökande efter mening och identitet i en besynnerlig och bisarr värld. Hon lämnar aldrig läsaren oberörd. Ingen bok är den andra lik i detta modiga, humoristiska författarskap.

I år var det ingen prinsessa som delade ut priset, men vad gjorde väl det när kulturministern Alice Bah Kuhnke var princesslik i glittrande klänning och sidenskor.
Katti Hoflin var konferencier. Bo Kaspers orkester och Malena Ernman uppträdde.

Efter prisceremonin skålade vi alla med Meg i Grünewaldhallen och åt snittar.
Nedan snick snackar jag lite med Meg och Hédi Frieds. Typ.

Jag har precis börjat läsa ’’Så har jag det nu’’. På vägen hem fick vi alla varsin påse med boken ’’Den jag var’’. Sen finns det ett gäng till att läsa. Men faktum är att Meg debuterade först som 46-åring, är 59 år nu. Som tips till andra brukar hon säga att man behöver erfara livet först, några kaotiska förhållanden, olyckliga helger, ensamhet och annan liknande vardagsmat.


När du läst nedanstående tal av Meg Rosoff kan du förstå att varenda en i publiken stod upp, jublade och applåderade för denna enastående kvinna.

Tal av författaren Meg Rosoff vid prisutdelningen i Stockholms Konserthus den 30 maj 2016. Talet är på engelska.

I am so honoured to be the recipient of the Astrid Lindgren Memorial award for 2016. I keep waiting for it to sink in, to become normal, and it keeps leaping up to astonish me again. 

I have been thinking about children a great deal this year, about the ones who live in tents in Calais, who have traveled alone from Syria, and the ones who have died trying. About children whose lives are traumatised and ruined by what grown-ups decide is worth fighting over. 
Closer to home, I’ve been thinking about children in the UK who never play outdoors, who hardly play at all, who believe what their parents and government tell them – that nothing is more important than exams, that they must cram as much information into their brains as possible, that they must be literate and read books – yet that it is OK to close libraries and do away with librarians. The government says that children must not daydream or waste time or look out the window. The government says that art and music and books will not help children to be successful – in other words, to make lots of money. 
I meet these children all the time. Sometimes they get great scores on their exams. And sometimes they cut themselves with razors, starve themselves, suffer depression and anxiety.
Teachers are not allowed to waste time either. They have boxes to tick and forms to fill out. Perhaps that is why teachers in the UK are resigning in record numbers and becoming so much more difficult to recruit – to what has become a joyless profession. Learning has become joyless as well, but students are not able to quit. Instead, they carry on, trained throughout childhood not to daydream, not to use their imaginations, not to play.
In Britain we are experiencing, quite literally, an assault on childhood.
Astrid Lindgren once said, “Everything great that ever happened in this world happened first in someone’s imagination.”
Someone in Sweden imagined that you could accept 6,000 refugee children into your schools, and that society would somehow survive. That you could encourage writers for children, (and even, for a week, treat them like rock stars!) Someone thought that librarians and teachers might be as important as bankers and lawyers. Maybe it was because someone had the idea that without encouraging children’s imaginations, there would be no hope for humanity.
Astrid Lindgren reminds us that it is children who will take over the running of the world – so there is nothing more important than how we teach them, what values they learn, what books they read – what sort of future they are able to imagine.
It is a great honour and a great responsibility to carry on the work that Astrid Lindgren began. I am not only grateful for the recognition this prize brings, but for a country that puts such tremendous value on children’s books and children’s imaginations.
In the memory of Astrid Lindgren, and with particular thanks to the heroes of her books – who are brave, original and free – and with my deepest gratitude to the ALMA jury – I accept this award with wonder and with joy. 
I will do my very best to be worthy of it.

2015/06/02

Alma - i år favorit i repris!

Tyvärr go vänner! Har fått förfrågan om Almainlägg, men i år tog jag semester. Är så nöjd med mina tidigare fångster. Nedan finns länkar till tidigare inlägg om Alma då kanske främst de tre senaste med drama är de som efterfrågas. Så i år kan jag bara erbjuda favorit i repris. :-)

jeanette milde: Jag och Kitty Crowther – Almapristagaren
jeanette milde: Almaprisutdelning
jeanette milde: Alma-priset 2011 – Shaun Tan
jeanette milde: ALMA-priset – glamourkväll med drama!
jeanette milde: Nytt drama på Almaprisutdelningen.
jeanette milde: Dramat på ALMA-prisutdelningen 2014

I år gick Almapriset med stiligt diplom av Siri Ahmed Backström och Maja K Zetterlund och FEM miljoner kronor till den sydafrikanska organisationen PRAESA.

PRAESA, Project for the Study of Alternative Education in South Africa, är en organisation baserad i Kapstaden som sedan 1992 bedriver läsfrämjande arbete för barn och ungdomar i Sydafrika. Juryns motivering:

Med läsglädjen som ledstjärna ger PRAESA unika möjligheter för barn och ungdomar i Sydafrika att få tillgång till litteratur. Kreativa läs- och berättarprojekt skapar sociala sammanhang och gör litteraturen levande på flera språk. PRAESA visar genom sitt enastående arbete hur avgörande böcker och berättande är för att berika barns och ungdomars liv.




2014/06/03

Dramat på ALMA-prisutdelningen 2014

Snart skulle hon få det.

Förväntan i luften.

I år skulle en extra speciell kvinna få det. En som tidigt gav mig läsupplevelser utöver det vanliga. Jag kan minnas känslan när jag läste ’’Jättehemligt-serien’’. Ord som träffade mig rakt i magen. Som om vi hade en hemlighet tillsammans Barbro och jag. Som om hon visste vem jag var och skrev till just mig. 

Och som jag älskade Lilla Sparvel. Det var Barbro och jag helt enkelt. Och så borde det bli igen.

Nu skulle Barbro få pris. I motiveringen stod ingenting om hur hon träffat just mig i magen.

Juryns motivering lyder:

Barbro Lindgren är en litterär nydanare.  Hon har med språklig djärvhet och psykologisk nyansrikedom förnyat inte bara bilderboken för de allra minsta utan också den absurda prosaberättelsen, den existentiella barndikten och den realistiska ungdomsskildringen. Med absolut gehör gestaltar hon såväl ljusa lyckoögonblick och lekfulla upptåg som livets gåtfullhet och dödens närhet.

Vickan: Lika stort diplom i år! Ni har inte tänkt på att gör dem lite mindre?!

Vickan: Ååå, tungt...

Vickan: Nu får du ta emot diplomet för jag kan inte hålla det.

Barbro: Men vad har de skrivit här! De har ju skrivit  Barbro Lindkvist.
Vickan: Är det sant?

Barbro: Vi säger inget till någon.

Barbro: Men heeej, vad tungt! Det här går inte.

Bäst vi håller tillsammans. Vi som har en jättehemlis ihop. En världshemlis!


Eva Eriksson har illustrerat diplomet. Hon är Barbros parhäst till många böcker och många underbara världar.
Barbros underbara tacktal: 

Sen var det dags för oss alla att skåla med Barbro.
Och för mig att lägga in min stöt.

Barbro, jag har med mig något till dig!
Det hade jag faktiskt.
För första gången hade jag en slags plan för hur min stöt skulle gå till.
När Barbro var liten så cyklade hon till Drottningholm för att lämna över en dikt till Gustav V när han fyllde 92 år. Nu hade jag med mig ett brev i ett guldkuvert som låg i påsen. Ett brev från min granne Kerstin till Barbro. För Kerstins mamma Margit och Barbro var nära vänner i många år. Och nu skulle jag ge brevet till Barbro och samtidigt utöva lite magi.

Gjort! Nu skulle det ju bara vara lite hokus pokus.

Tack! sa Barbro och jag tror hon blev uppriktigt glad.
Men i nästa sekund var det någon som ville skåla igen.

Men vänta nu, jag skulle ju utföra lite magi!

Skål! sa Barbro igen, och det rimmar på ål och svål
och mormors gamla tvål.

Oj! Jag kände att min magi liksom försvann.

Och Barbro bara skålade.

Men Barbro, försökte jag, jag har något mer i påsen. Något jätteroligt!


Vem är den där människan? undrade Barbro.
Hon verkar hjärtligt onödig här.

Ja, jag vet verkligen inte! HerreGud, har hon inga gränser?

Snälla Barbro, titta bara lite! bad jag balanserat och kände att nu eller aldrig.


Kära nån, sa Barbro, vad kan jag hjälpa dig med?
Nu gällde det att tänka till. Nu kunde chansen vara min!
Samtidigt hade jag fått andra problem som kunde stjälpa allting.

Vad? undrar du oroligt.

Mina tidigare fynd hade börjat väsnas i väskan.

– Shaun Tan och Isol, skärpning, SCH!!!
Annars får ni inte den där underbara kompisen som jag har lovat er.

Då, som i ett trollslag!
Jag förstod inte själv hur det hade gått till.

Skål på er! Nu blir det väl lite lugn och ro får jag hoppas.

Nu tänker du att det blev ett sorgligt slut för Barbro.


Men Barbro lurades bara.
När jag tittade bort flög hon iväg från väskan.

Och så vitt jag vet, är hon på väg hem igen och sitter kanske redan nu
och luktar på sina ölandsblommor.

Jag får hålla till godo med mina underbara böcker av Barbro.




Tack till Charlotte Ramel (som också är en av de begåvade som illustrerat Barbros böcker och många fler) och Bengt-Erik Engholm som hjälpte till med kameran. Skål på er!
Nedan en mycket speciell bild. Det är en bild på när Charlotte inte tar en bild på mig. Tro det eller ej. ;-) Illustrationerna kommer från Sparvelböckerna.

Dramat på ALMA-prisutdelningen 2012 (2011 var det visst.)

Bilden ovan är från när jag rekade inför Almaprisutdelningen. Barbro var på Kulturhuset och pratade veckan före. Jag uppskattade Barbros storlek och hur mycket magi som skulle behövas för att få ned henne i väskan. Tur det var en mycket givande kväll eftersom jag inte lyckades med min magi ändå. Måste ha kalkylerat fel. Men Barbro räddade min kväll med hennes egen magi. I väskan kom hon. Om än blott för en sekund. Tack Barbro Lindgren!