När jag går till brevlådan finns alltid ett hopp. Ett hopp om något kul, något fantastiskt, något överraskande som ska ligga där. Det är väldigt konstigt egentligen eftersom det som kommer i brevlådan är sådant som ska betalas och alls inte gör mig glad. Spännande kort och brev existerar i princip inte. Det är så extremt sällan något gör mig glad från brevlådan att det borde anses som rödlistat om det varit en art. Men igår hände det. Ett tjockt kuvert från en klass i Åmål. Fyllt med teckningar och den spännande fortsättningen på ’’Bondeliv med Gunnar Glans’’. En bok jag skrev 1996! Länge leve posten!
