Om att tappa det

 

Twist, 50 x 61 cm

Madonnan och barnet

Har varit i en period nu då jag inte haft tid att måla alls för att jag har gjort illustrationsuppdrag. Roligt och stort sådant. Men tänk att så fort jag inte målar så känns det som att jag inte kommer kunna måla mer. Att jag tappat det. Att jag inte vet hur man gör. De vita dukarna som väntar på mig känns skrämmande tomma. Men på fredag ska jag ta mig in i penslarnas värld igen och det ska bli så efterlängtat. Det gäller att bara börja utan att tänka. Ta någon brun färg och bara måla på för att sätta igång. Vi får väl se om jag tappat det! Tavlorna ovan gjorde jag innan illustrationsuppdraget.

Var ha utställning?

Jag börjar känna suget efter att ha utställning igen. Det är så roligt att samla målningarna tillsammans på vägg och samla folk att titta. Har varit riktigt produktiv och har dessutom fått frågan från flera: när är det dags? Jag tänker mig att det blir inpå det nya året 2025. Det är den hel del jobb med att rama innan dess. Och jag vill måla lite till. Men var ha utställningen? Där jag varit har varit bra, men tycker det vore roligt med ett nytt ställe. Har du något tips på lokal i Stockholm så maila mig gärna på jeanettemilde@gmail.com

I övrigt har jag opererat mig idag på Ersta sjukhus och känner mig lite öm. Ingen allvarlig operation. Navelbråck. Men sova fick jag. Och alla var supertrevliga! Vid hissarna spelade en man på en flygel när jag kom. Och när jag gick var där en hel ensemble.

Tavlan ovan heter La chica Chica och är 50x61cm.

Om titlar på verken

Jag fick frågan om hur jag bestämde vad tavlorna ska heta. Svaret är att jag vet inte riktigt för plötsligt har jag bara ett namn som känns rätt. Tavlan ovan heter Billy boy. Jag tror det gick till så att jag tycker mig se en pojke/man i bilden. Och tavlan har mycket blått och blått börjar på B. Det blev Billy boy.

Chi La La heter tavlan ovan. Finns ingen vettig förklaring till varför. Jag måste ha hört någon säga Chi La La på tv eller radion. Eller läst. Nu när jag googlar ser jag att Chi är den 22:a bokstaven i det grekiska alfabetet. Chi är också det kinesiska ordet för att beskriva Universums naturliga energi. Denna energi som påstås vara naturlig är dock andlig eller övernaturlig och är en del  av en metafysisk, ej empirisk filosofi. Se där!

Polly plays heter tavlan ovan. Jag tycker den känns som en lek.

Digi Digi Dance heter tavlan ovan. Visst ser det ut som figuren dansar.  Diggi har nog med musik att göra. Jag tänker på låten Diggi loo diggi ley. Men den tänkte jag inte på när jag döpte tavlan.

Mr Morous värld heter tavlan ovan. En kompis till mig beskrev några av mina tavlor så här: Det är som att titta i ett mikroskop och få se en värld full av lekfulla och fantasieggande figurer, och ibland känns det som att titta i en stjärnkikare och få följa med på en resa ut i universum, vilka former finns där? Tavlorna väcker fantasin, är både vackra och suggestiva.

Det var nog hennes beskrivning som ligger till grund för namnvalet.

 

Sol i sinne

Regnet öser ner och det är aningens för svalt i ateljén. Men jag målar och det håller humöret uppe. Den här tavlan heter Polly plays. Lek håller också humöret uppe. Och färg! Gul som solen.

Idag hade jag tänkt gå på konstmässan Affordable art fair för att inspirera mig. Men det visade sig vara en vecka för tidigt. Jag får inspirera mig själv med att leka med färg. Det är faktiskt det bästa sättet till inspiration – att hålla på. Lusten kan jag få genom att se andras verk, men det är i stunden jag håller på som det händer. 

Precis nu satte jag på elementet. Hösten är här.

Mode i ateljén

Hur klär jag mig i ateljén? Med en stilig, rosa städrock som jag fått av min faster. Under den har jag någon av min fars gamla skjortor. Jag tänker att han är med mig då. Han skulle gilla att jag målar även om jag inte tror han skulle uppskatta vad jag målar. ’’Det föreställer ju inget!’’ skulle han bergis sagt. På den tiden han själv målade var det landskap han gjorde.

Slutligen har jag ett par sköna mjukisbyxor med hål för knät. Väl nedkladdade med färg.

Det händer att jag sätter mig i ateljén och målar utan att jag tänkt det och därför har på mig helt andra kläder. Och nog sjutton hamnar en färgklick på dem fastän jag bara målat några drag på duken. Därför har jag en hel del kläder med färgminnen på sig. Så kan det gå när inte städrocken är på.

 

Om att fira

Jag går en kurs för konstnärer med konstnären Karin Holmström. Varje fredag skriver vi kursare, i våran chat på Facebook, vad vi firar denna vecka. Först när jag ska skriva blir det tomt i huvet. Har inget att fira! Vilken grå vecka. Men så kommer jag på något och sen rinner det till. Plötsligt ser jag allt möjligt jag kan fira för att jag är glad för den saken. Igår firade jag att jag skickat in till Vårsalongen på Liljevalchs och till Vintersalongen på Nacka konsthall. Chansen att komma med är minimal, men det känns kul som om jag köpt en lott. Kanske vinner jag! Två gånger har jag faktiskt kommit med på Vintersalongen så vem vet, det är inte omöjligt. Jag firade att jag fick en kontakt till ett hotell som kanske vill ställa ut mina verk. Liten chans men ändå kul att hoppas på. Firade att jag varit på yoga två gånger den här veckan. Finns inget snällare jag kan göra för mig. Firade att jag känner mig mer harmonisk än på länge. Jag firade att jag fått ett ganska stort och roligt illustrationsuppdrag. Och jag firade att jag köpt nya penslar! Tänk vad härligt med helt nya, fräscha penslar som inte är stela av färg. Yumma!

 

Mitt trassliga hundliv

I slutet av april kom jag ut med boken ’’Mitt trassliga hundliv’’ på Alfabeta bokförlag. Den handlar faktiskt om mig och om hur det gick till när jag fick min hund. Lovar att ingen annan har fått sin hund på det viset. Om du vill veta hur så får du läsa boken.

Jag har mest skrivit och illustrerat bilderböcker för barn 3-6 år så den här känns ny för att vara av mig då den är för 6-9 år och mer text än bild. Inte sedan jag gjorde ’’Bondeliv med Gunnar Glans’’ 1996 har jag skrivit så mycket text och det var väldigt roligt.

Recension från Bibliotektjänst:

Kapitelbok. Jeanette och Lina är bästa kompisar. De älskar hundar och tjatar på familjerna att de vill ha hund.

Men ni vet hur föräldrar kan vara, de tjatar i sin tur om att det är ett stort ansvar. Jeanette och Lina kan visst ta ansvar. De börjar rasta hundarna i deras kvarter och de knackar på hos alla på hela gatan utom hos Mikael i klassen. Det vågar inte Jeanette för hon tycker Mikael är för söt. Han har dock den hund hon allra mest vill

rasta. Kommer hon våga? När Linas familj tillslut köper en hund rasar Jeanettes värld. Livet är så orättvist!

Mitt trassliga hundliv handlar om den första pirriga känslan i magen när du blir kär, men även om vänner, avundsjuka och självfallet en hel del om hundar. Det är en mysig humoristisk berättelse i dagboksform, där vi får följa barn i lågstadiet men också ta del av en hunds vardag med promenader, bus, kiss, bajs och träning.

Det är lärorikt, humoristiskt och vardagsnära för målgruppen. 

Jeanette Milde är författare och illustratör med en mängd barnböcker bakom sig. Hennes estetik känns igen med enkla effektfulla illustrationer med komiska

inslag, svarta konturer och klara färger.

Helhetsbetyg: 4.