Visar inlägg med etikett författarbesök. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett författarbesök. Visa alla inlägg

2015/09/23

Fantasy-sällskap på Västeråståget

På tåget till Västerås och Bjurhovdaskolan fick jag sällskap av ingen mindre än författaren Niklas Krog. Han skriver i både fantasygenren och historisk skönlitteratur. Alltid roligt att höra en kollega berätta om sitt skrivande och hur han får livet att gå runt. Som med författarbesök i Västerås.
Västerås kommer nog få många suveräna författare framöver så mycket som de satsar i skolan på inspirerande författarbesök som av mig och Niklas. :-)
Niklas hade som förväntat några drakar i väskan. Och när han trodde att jag inte såg så såg jag – han hade ett horn i pannan.
Hoppas Niklas fick en fin dag på sin högstadieskola såsom jag fick i tre treor på Bjurhovdaskolan.
Men så här sa Västerås bye, bye!


2015/09/21

Skolbesök på Gertrud skola Västerås

Dunderförkyld gick jag ändå upp 5:00 för att ta mig till Västerås och Gertrud skola. Det var det värt. Vilka fina ungar! Det här var vår första träff. Och alla ska de nu bli författare under hösten. De ska skriva något som de själva upplevt. Svårt att välja förstås. Det är en del i processen. Processen är det viktiga. Att jobba med sin idé, sin text. Skriva om. Inte perfekta resultat.


De där små händerna som plitar. Jag blir så glad av det. Bäst är nog samtalen, när jag pratar på tu man hand med ett barn för att få fram idéer att skriva om. När jag ser ljusglimten i ögat när de kommer på något.

Min favoritskjorta är den jag nästan alltid har på skolbesök. Jag vet inte bestämt varför, men den är snäll att ha på sig.



Autografkö! De kan konsten att få en att känna sig som en drottning för en stund.


Den här bilden tycker jag så mycket om. Dagar då jag känner mig ledsen och värdelös ska jag ta fram den. Då måste jag ju bara le.


2014/11/26

Final författarhöst Håkantorpsskolan

Idag var den mäktiga finalen för klass 3 i Håkantorpsskolan i Västerås, på en höst då de utvecklats från vanliga elever till riktiga författare. Jag har haft äran att få följa dem under resan. Berättat om mitt jobb. Gett skrivtips. Och idag kunde alla presentera varsin bok på Culturen, Västerås. Vilken succé!

Lena Ragnestam är skrivmentor i Västerås. Det är hon som tar hand om mig när jag kommer till skolan i Västerås. Till höger står eldsjälen Anne Ljungdahl som är projektledare på Västerås stad. Det är hon som gett eld till bland annat höstens projekt. Glittertoppen har hon på. En gång när jag var i Västerås var det en flicka som satt på sig sin glittertopp för att jag skulle komma. Anne och jag har skrivit till varandra om att man skulle ära eleverna med att sätta på sig en glittertop på avslutningen av projektet. Jag hade i alla fall ett glittrigt halsband.

Jag hoppas att jag fått med allas böcker. Att en del fått en stor bild och andra små är bara slumpartat för variation. Alla böckerna är lika strålande!

Förutom författarnas bokpresentationer
så hade vi en workshop tillsammans.
Min bror handlar om när författaren åkte
till Colombia för att hämta sin lillebror.


Hjärtat åker handlar om när författarens mamma åker till
Somalia, hennes hemland, i en hel vecka. En vecka som
kändes som ett år. Full av längtan.
























2014/10/04

Skolbesök

Igår hade jag äran att träffa ett stort gäng blivande författare på Håkantorpsskolan i Västerås. Skolan har efter en inspirationsresa till USA, som de kunde göra tack vare ett pris de fått, satsat stort på att inspirera eleverna i klass 3 till att skriva egna böcker. Igår var första tillfället av tre som jag träffade barnen. Härligt möte med många frågor. Jag blir så glad av sådana här tillfällen. Tyvärr kan man inte ta bilder på barnen av förståeliga skäl. Så minnet av dagen får bli bilder på mig själv. Och ett fint minne är något arrangören Lena Ragnestam berättade för mig som jag också skrev på facebook. Att en flicka hade satt på sig sin glitterblus för att jag skulle komma. Det var rörande. Det tyckte tydligen fler.


Se: fröken och jag har varit till samma affär!


Inte konstigt att fröken och Teo stirrar så på mig. Jag ser ju spöklik ut.

Hur ser jag ut egentligen?