Och nu på dänsk!

Pernilla och jag som levande pris!

Det här är Pernilla Gesén och jag efter att vi varit ett pris! Det är ju inte var dag. Klasserna vi besökt i Tensta hade vunnit något pris genom Bokjuryn. Så man kan väl säga att vi var typ en guldmedalj eller glimrande pokal. Hurtjusigt som helst. Och solen sken!

Priset var alltså Pernilla och mig som föreläsare om oss och Kompisböckerna.

Kompisböckerna på norska

Idag med posten!

Kompisbokene handler om alt det spennende og morsomme som skjer med en klasse. Vi blir kjent med en ny jente eller gutt i klassen i hver bok.

Rakt i krysset – VM i fotboll – stjärna!

 Idag börjar VM i fotboll. Och på Akademibokhandelns kampanjbord för VM ligger Pernilla Geséns och min bok Rakt i krysset. Så bra! Så lämpligt! Så roligt! Trots att varken Pernilla, jag eller vår förläggare Erik Titusson tänkte på det, att VM hägrade, under arbetets gång.

Och i brevlådan idag låg detta kort från Erik ihop med böckerna. (Ja bokens kompisbok Smyga, spana, snoka blir det lite orättvist för just nu för den stackarn kommer ju inte ens ut i butik förrän 18 juni. Håll ut! säger jag till den.)

 

Det är inte var dag som någon kallar en för stjärna. Och verkligen inte idag som jag känner mig som en. Så jag passar på att använda den här bilden. 

Förresten, vem har klottrat alla mustascher? Skumt!

Kompisböckerna

Ända sedan i höstas har jag arbetat med två böcker som jag gör ihop med författaren Pernilla Gesén och som ges ut av Lilla Piratförlaget. De handlar om barnen i en skolklass som går i ettan. (Ovan sitter jag, i stunden håller jag i kameran, på loftet hemma och jobbar. Det har varit intensivt och blivit mycket kvälls- och helgarbete.)

Varje bok har en huvudperson ur klassen.

Den första boken heter Smyga, spana och snoka och har Maja som huvudperson.

 Den andra heter Rakt i krysset och har Elias som huvudperson. Serien kallas Kompisböckerna.

Jag brukar alltid börja med frimärks-skisser då jag tänker igenom boken. Fel! Jag börjar med att skissa på hur karaktärerna ska se ut.

Därefter ett manérprov. I den processen kom jag fram till att blanda illustration med foto vilket du kan se nedan i de färdiga bilderna. Det passar mig bra eftersom jag älskar att fota. Jag har varit till flera skolor och fotograferat miljöer och detaljer till en bildbank. Min blommiga favoritskjorta har blivit fröken Tinas klänningsmönster. Gräsbilder var lite knepigt eftersom det var vinter, men det gick det också.

Sen skissar jag i 50 % av originalstorleken för att jag tycker det är lättare att rita litet. 

Jag skissar på smörpapper. Sen förstorar jag dem i kopiatorn till 200%.

Därefter använder jag uppförstoringarna som grund när jag gör originalen som jag ritar med blyertspenna. (Här får jag fixa ett foto till med det steget.) Blyertsteckningen skannar jag in i datorn där jag färglägger och pysslar.

Min assistent heter Lili. Hon är ett starkt stöd.

Men ibland roar hon sig på min bekostnad. Ovan har hon åkt skridskor på mina skisser. De har sådant bra glid tycker hon. Bara att ta sats och hoppa rakt på högen. Gliiiiiid!

Jag måste hålla ett öga på henne då hon gillar att kliva in på tangentbordet. Det är så varmt och skönt. Hennes ena tass har flertalet gånger lyckats komma på avstängningsknappen. Då gäller det att ha sparat vilket jag inte alltid har gjort. Dessutom lyckas hon med mysko kortkommandon som jag inte visste fanns. En gång fick hon datorn att säga ALLT jag gjorde, varenda nedslag,  högt på engelska. Det var någon knapp för blinda hon tassat på. Först blev jag jätterädd. Blev räddad av en kompis. Jag tror hon klivit på F5. Prova inte att trycka på den.