Kompisböckerna

Vi fick några sekunder om Kompisböckerna på TV när det pratades boktips. Bra tips så lyssna. De sista sekundrarna är våra: http://www.svtplay.se/klipp/2201692/semesterlasning-en-masse

Förra veckan 19:e plats och nu 12:e! Tänk om vi hamnar på tio i topp-listan!

Vi fick också fin recension från BTJ, Lektör Piroska Bakran, som vi är glada för:

Kapitelbok. En mycket viktig bok som ger bra lästräning och samtidigt inbjuder till viktiga samtal. Lättlästa böcker med vardagsproblem för nybörjarläsarna är viktiga och behövs i många varianter. Denna serie, Kompisböckerna, är fulla av fartfyllda händelser och rappa dialoger. Igenkänningsfaktorn är hög för elever i de första årskurserna. Liksom i den förra boken Smyga, spana och snoka (2014) står vänskap och kamratskap i centrum. Elias är huvudperson och boken inleds med ett uppslag med en presentation av honom, likt vänskapsböcker, där man fyller i ögonfärg, familj, favoritmat, favoritfärg m.m. Elias största intresse är att spela fotboll. Det värsta han vet är att förlora. När Elias och klasskompisarna spelar på rasten är det en kamp på liv och död för honom. Fröken menar att det bara är på lek, men det kan inte Elias acceptera. Genom ett antal dramatiska händelser och en engagerad idrottslärare inser Elias till slut att det är bättre att samarbeta. Då blir spelet roligare och tillsammans kan man bli oslagbara. Det är lagom mycket text för nybörjarläsaren, samtidigt som Jeanette Mildes illustrationer i blandteknik kompletterar läsupplevelsen. Läsaren får lära känna Elias och hans kompisar i flera situationer så karaktärerna tydliggörs. Historien inbjuder till samtal om t. ex. olikheter och hur man ska vara mot varandra. Pernilla Gesén (f.1965) har en rad barn- och ungdomsböcker bakom sig. Jeanette Milde är författare och illustratör. 

Och så här ser det ut på Akademibokhandeln:

 

Barnen bokklubb om Kompisböckerna:

Glad nyhet om Akademibokhandeln!

Måste göra ett till inlägg idag för att jag blev så glad över att Akademibokhandeln fått en klok VD som heter Bo Holmberg och som ändrar kurs på kedjan. Från att nu en tid varit ett bäst-säljar-skyltfönster med fokus på prislappar ska de nu bli det man vill ha en bokhandel till: kunskap, information och bredd.
Om det är pris man är ute efter handlar man på nätet. En bokhandel ska bjuda på lusten. Man ska gå därifrån och ha köpt minst tre böcker, fastän man bara tänkt titta, för att personalen tog hand om en och berättade om läsupplevelser, visade på förslag, lät en sitta ner och titta och känna på böckerna.

Jag kommer ihåg när jag bilade i USA med en kompis som hade ett visst jobb att utföra. Då när han jobbade, satt jag på golvet i en bokhandel. Eller kröp omkring. Eller satt i en fåtölj och bläddrade. Glömde bort att äta. Jag boade in mig. Personalen såg mig som en inventarie. Och mot slutet av dagen nästan tjöt det om Visakortet när jag gick genom kassan. Mina armar var jättelånga. Jag vet precis känslan. Någon blandning av lycka, svindel, dimma och rymden. ’’Jag har inte knarkat, men jag vet inte var jag är eller vad klockan är eller vart jag är på väg och jag ler i alla fall. För jag har upplevt något och mina påsar är fulla.’’

Två föredömen är de små barnbokhandlarna Bokspindeln och Bokslukaren. Dom har fattat grejen. Där kan man bli ruinerad.

Så heja Bo Holmberg! Och heja alla bokhandlare som kämpar. Låt lusten styra er och ni ska vinna. Amen.

Bokrecensioner – vad är det?

I arbetet med mitt roliga EGOprojekt – bygga upp min blogg, tittade jag i pärmar med bilder och recensioner. Fascinerande!

På den tiden fick man recensioner. Tidningarna skrev om barnböcker. Till och med min första bok Emelies kofamilj hade sida efter sida med recensioner. WOW!

Inte förstod jag då hur märkvärdigt det var.

Om man får en recension i dagsläget är man ju beredd att springa maraton.

Vad är det som händer?

Har varit in till två ombyggda Akademibokhandlare. De böcker som finns står prydligt och frontar sina framsidor. En 5-7 titlar. Vart tar resten vägen?

Jag fick en känsla av att vara inne på Seven Eleven.