Almaprisutdelning

Att brevlådan ännu har ett magiskt skimmer kring sig måste bero på det bleka minnet av de gånger man fått ett handskrivet brev, ett stipendium eller en inbjudan.
Nästan varje dag öppnar jag brevlådan med den förhoppningen att innehållet ska vara fantstiskt. En rolig figur som hoppar ut, pengar att fylla säckar med eller något som ska förändra livet till en rosendröm.
Men där ligger Nackaposten, telefonräkningen och dagisavgiften till kommunen.
Det roligaste jag får ta med mig in på toaletten är ett reklamutskick från Ellos postorder.

Men plötsligt en dag, vad skådar mitt öga – en inbjudan! Och inte vilken inbjudan som helst, utan till Almaprisutdelningen på Konserthuset med självaste prinsessan Madeleine som prisutdelare.
Jag måste sätta mig. Detta måste vara det näst närmaste man kan vara att själv få Almapriset.
(Det närmaste är väl att bli nominerad.)
Kanske ännu bättre än att få priset!
Man får sätta på sig en fin klänning, vara där, slippa vara nervös för att stå på scen och hålla tal. Och ändå dricka champagne.

Då smyger en liten gubbe fram bakom örat och säger: Dom kanske har skickat fel! Varför skulle du få en inbjudan? Är inte det väldigt, väldigt mystiskt och konstigt?
Då säger jag till gubben: Men jag tänker inte säga något. Jag tänker tänka att inbjudan är till mig. De får skylla sig själva om de skrivit fel. Jag tänker gå dit! De kan inte sätta mig i fängelse för sina egna misstag.

Jag sätter på mig min rosenklänning (den jag har när jag ska impa på småtjejerna på barnkalasen) och över den min osynliga bloggdress. Den som inger mod, makt och storhetsvansinne. Bakom den vågar jag gå fram till självaste Kitty Crowther. I alla fall med påhejningar av Charlotte Ramel och lite champagne.

Charlotte ville stå nära Kitty för att bli smittad av hennes talang. Då ville jag vara värre än Charlotte och TOG i Kitty och sa (jag vad ska man säga när man plötsligt står och tar en människa i armen?) : You are great!
Det var faktiskt både modigt och snällt sagt och inte alls bara pinsamt.

Nu började inte kvällen med denna grabbtagning av självste Kitty. Utan med finstämd klassisk musik.
Därefter läste poeten Daniel Boyacioglu (inte ur hans egen bok ’’Istället för Hip Hop’’ men här ett smakprov ur den:
Många bäckar små men få böcker stora Som gjort för att ta och rimma på historia) ur Kittys bok: Är det dags?

Och när det var dags, då dök fina, fina Johanna Westman upp ur en låda.
Då undrar man genast:
Hur var det att ligga i lådan Johanna?
Johanna: Det var jättejobbigt! Faktiskt var det för lådliggandet jag var mest nervös. När väl den biten var över kunde jag andas ut.
Jag har inte gjort ett konferencierjobb på sex år. Men inte kunde jag säga nej till ett sådant fint erbjudande. Även om det är baka kakor och laga mat som jag gör nuförtiden.
Men ligga i lådan, det var läskigt det.

Johanna bidrog stort till den goda stämningen i salen!

På en prisutdelning förväntar man sig tråkiga tal, långsamhet, kvävda gäspningar …
Men inget av det infann sig.
Erik Titusson har gjort ett mycket bra jobb!
In på scen kom Titiyo, efter det Malin Bergman, senare sjöng de tillsammans och Adolf Fredriks kyrkokör hjälpte till.

Prinsessan Madeleine, som skulle ha delat ut priset, var ersatt av Mamma Drottning.
Och Drottningens överlämnande av priset var oklanderligt.

Kitty höll ett fint tacktal vari en del var en historia jag hoppas aldrig glömma:
Det var en stor eldsvåda och det brann förskräckligt.
En liten fågel fyllde sin näbb med vatten från en sjö och tömde droppen över elden.
Gång efter annan hämtade fågeln mer vatten i sin näbb.
Och tömde över eldslågorna som sprakade högt och häftigt.
Då var det någon som sa:
Varför gör du det där? Du kommer aldrig ändå att släcka elden!
Fågeln svarade:
Jag vet det. Men jag gör mitt bästa, jag gör min del!

Och det var vad Kittys pappa alltid sagt till henne:
Gör ditt bästa och du har gjort din del.

Astrid Lindgren gjorde sin del. Kitty gör sitt bästa för att göra sin. Och hon lyckas fenomenalt bra.

Efter prisutdelningen var det snittar och champagne och vi alla skålade för Kitty Crowther.

Tack för en alldeles underbar kväll!

Jeanette






På bilderna, tyvärr ej jämte rätt bild, men i rätt följd:
1. Helena Willis (mysterieböckerna)

2. Johannd Rubin-Dranger
(Fröken Livrädd och kärleken)

3. Jeanette Milde i sin rosendröm

4. Helena Davidsson-Neppelberg (D.N och Tildaböckerna)

5. Johanna Rubin-Dranger igen (precis i det ögonblicket hon inser att hon inte har med sig platsbiljetten)

6. Helena Harrysson (Våga vara vuxen! – snart även på tyska!)

7. Grethe Rottböll (Oleböckerna och flera med mig)

8. Från Rabén
Suzanne Öhman, Suzz (förläggare)
Pia Hinnerud
(grafisk formgivare)

9. Marie Augustsson
(förläggare på Rabén)

10. På röda mattan:
Mats Wänblad (Bolibompaböckerna)
och Grethe Rottböll igen.

11. Birgitta Westin (förläggare på Rabén)

12. Charlie Norrman (illustratör, jobbar mycket med Svenska Tecknare, lärare i konstskolor)

13. Ulf Stark (kan inte välja någon bok!)

14. Bokduon och äkta paret Ingela P Arrhenius och Peter Arrhenius. (Sanders sandaler)

15. David Polfeldt (Ljusflickan).

16.Tecknarens redaktör, allt för snabb för kort, Dick Schyberg.

17. Kitty säger AAA!

18. I farten, jo det är faktiskt han: Lennart Hellsing.


19-24. scenbilder





Sedan kommer de mest konstnärliga bilderna! (Hemliga tricket är mobiltelefonkamera utan blixt, i mörker.)

25. Charlotte Ramel (Kanel och Kanin, men jag måste nämna hennes debut Tårtboken också).

26. Ulla Rhedin (sitter i Almajuryn, svensk doktor i litteraturvetenskap med främst forskning inom bilderboken)
och Gunna Grähs (Jullanböckerna, Nussekuden).

27-29. Kitty Crowther.

30. Erik Titusson (kanslichef på Alma, väldigt olik sig på bilden)

31. Gunilla Halkjaer-Olofsson (tidigare förlagschef på Rabén)
med Karin Nyman (Astrid Lindgrens dotter).

32. Emma Virke (Vann Natur och Kulturs illustrationstävling då hon illustrerade Eva Lindströms text till boken Mops).

33. Kittys förläggare och Marianne Eriksson (var en av de stora på Rabén och Sjögren, startade sedan Eriksson och Lindgren, legendarisk)

34.Leif Pagrotsky (förra kulturministern, År 2010 utsedd till ’’Årets hedersryss’’).

35. Inger Nilsson (Pippi Långstrump, ja, den här bilden blev nog mest konstnärlig av alla – stackars Inger)

36-38. Johanna Westman ( Första kokboken).

39. Lilian Bäckman (en av Augustprisvinnarna till Skriv om och om igen)

40. Anna Bogaeus (redaktör på Alfabeta)

41. Eva Lindström (En fågeldag, Limpan är sugen) (den här bilden kan jag sälja dyrt!)

42. Anna Bogaeus och Eva Lindström

43. Ingrid Flygare (Sifferjakten, Alfabetsjakten)

44. Lena och Olof Landström (Nisseböckerna, Bu och Bä)

45. Magnus Bard (D.N-illustratör, många böcker) och Gunna Grähs igen.

46. Och slutligen en konstnärlig bild på Gunna som en liten sagofé.