Berghs school of communication


Berghs school of communication gick jag i fyra år. 1986 – 1990. Lite kringelikrok innan jag visste vad jag ville. Då hette skolan RMI-Berghs och låg på Riddargatan 5.

Den första utbildningen jag gick hette Reklam och marknadsföring, RMA A. Kvällsutbildning.
Jag har en video från den tiden då man skulle säga på ett självövertygande sätt vad man gjorde om 5 eller om det var 10 år. Jag sa: Jag heter Jeanette Milde och är projektledare på en medelstor reklambyrå.

Snacka om att bli smittad av sina klasskamrater. Hade de velat bli brandmän hade jag väl sagt:
Hej! Jag heter Jeanette Milde och är brandman på en medelstor brandstation. 
Men utbildningen var bra och rolig. Vår huvudlärare hette Elisabeth ’’Pyttan’’ Höglund. Numera heter hon Ström.



Tack vare att jag gick på skolan ringde en dag Sune Selander, som var lärare på skolan, och frågade om jag ville jobba på den snart startade reklambyrå Ogilvy 2 där han även jobbade. En ungdomsbyrå.
Jag jobbad då på ett leasingföretag och blev mycket glad åt erbjudandet även om det var i receptionen.
På anställningsintervjun låtsades de att ringa till mig för att höra min telefonröst som tydligen var alldeles, alldeles underbar. Eftersom jag fick jobbet.

En originalare på ogilvy 2, Catt Olsson, tyckte absolut att jag skulle söka till Grunks på Berghs (Reklamkommunikation). En utbildning hon gått. Grundläggande för både text och form. Hon tyckte att jag var kreativ i mina personalmeddelanden. Det var jag. En dag kom en av cheferna och sa att meddelanden ska vara korta och koncisa! Inget skoj där inte. Jag kommer inte ihåg ifall jag lydde.




Grunks blev hur som helst utbildning nummer 2. Kvällsutbildning.
Huvudlärare var LG Nilsson och Monica Eskedahl.
Jag slutade gå i pumps och köpte randiga tröjor och gymnastikskor.
Projektledarjobbet var glömt och nu skulle jag bli copy eller AD. Och sökte faktiskt till båda utbildningarna med ansökningsprover. En vårmånad jag sent glömmer. Min hjärna var på högvarv 24 timmar om dygnet. Jag jobbade på dagarna. Sen var det ansökningar kväll och natt.
Jag har kvar några av mina bidrag och visar bild på dem här.

Eftersom jag fått för mig att jag inte kunde rita löste jag proven med hjälp av idé. Fotade och trixade. Bara ett bidrag var ritat av mig. (Mitt hem) (Bodde på Atlasgatan 12.)


Inte ens uppgiften som hette: En ritad bild av en man som bär två tunga väskor, ritade jag själv.
Jag skrev brev till en mängd kändisar och bad dem rita istället. 
Urvalet skedde med hjälp av bilder i Hänt i veckan!
Vartefter svaren kom, ibland brev ibland teckningar, skrev jag en passande vers till. Allting samlades i en bok som fick formen av en väska.
Den väskan är jag mycket glad för. Den innehåller bland annat ett brev från Astrid Lindgren. Du kan se den på avdelningen BÖCKER under kuriosa.








Mitt självporträtt sydde jag som en lång, lång rullgardin. (Är 179 cm lång)





Det här är ett av mina ansökningsprov till Berghs.
Uppgiften hette: Köksredskap.
Det är rart när man tittar på det men man får inte glömma att det här var före datorernas ankomst så bilderna har jag både fotat och kopierat själv. Med kopiera menar jag i fotolabb och inte kopieringsmaskin.
Observera att loggan är röd. Bara det ett trix värt all heder!
Nu ser jag även att negvända anfanger minsann åstadkommits. Ett guldägg helt enkelt.
(Lustigt att jag gjorde en Ikea-annons med tanke på att mitt slutprojekt var just för Ikea.)

Jag kom till intervju på båda utbildningarna.
Blev antagen till Grafisk formgivning och illustration.





Två år heltidsstudier som varit bland mina roligaste år. 1988-1990.



På Berghs lärde jag känna Anette Blåberg. Vi skulle ha en firma ihop efter skolan var det tänkt. På datorkurs, precis efter skolans slut, lyckades vi knåpa ihop ett visitkort i alla fall.



Våra huvudlärare hette Claes Folkesson och Owe Gustavsson. Båda legendariska lärare på skolan. Alla som haft dem har ritat en lök, lärt sig skära med skalpell (limma först – skär sedan) och gjort en affisch som hette ’’Rummet’’.

Orup sjöng ’’Jag blir hellre jagad av vargar’’ och Sades skiva ’’Stronger than pride’’ spelades mest hela tiden. Freda kom med ’’Tusen eldar’’. ’’Sarah’’ sjöng Mauro Scocco om och om igen, ’’Ängeln i rummet’’ sjöng Eva Dahlgren nästan lika ofta och Jacob Hellman ’’ Vara vänner’’.
Och sista året kom Titiyo, Pontus och Amerikanarna, Electric Boys gjorde ’’För fet för ett fuck’’ med Svullo, Creeps sjöng ’’Oh, I like it’’. Men låten låt måste ha varit ’’Nothing compares 2U’’ med Sinead O´Connor. Jag åker direkt tillbaka till skoltiden när jag hör den.

Varje vecka hade vi en kvällsgästföreläsare. Det var bland det bästa med utbildningen att få lyssna på alla dessa duktiga och intressanta människor.
I stunden tänker jag på Carl-Johan De Geer, Olle Eksell (ögoncacao) och Kerstin Thorvall som läste kärleksdikter. (hon fick komma tillbaka en gång till för att vi blev så kära i henne.) Och Ulf Lundkvist som visade foton på godisformer han studerat under åren. Och en skrotsamling han hade i en lada.

Carl-Johan De Geer inspirerade mig till hur jag utformade entrén till 2:ornas slututställning.
På ytterdörren satt en skylt: Reklam undanbedes. Sen kom man in i hallen som var ombonad med sammetstapeter, hötorgskonst, 40-talsfåtölj med golvlampa från samma tid. Och golvet sprängfullt med direktreklam som man fick gå på för att komma in i utställningen.

När vi gick på Berghs var det bara Tidningsdesign som hade datorer.
Vi löste våra reklamuppgifter genom att kopiera av alfabetet ur typografiböcker och därefter kalkera ihop rubrikerna. Vi kallade det för att ’’trejsa’’. (kanske traysa)
Att få ihop rubriken snyggt med bra mellanrum mellan bokstäverna, rakt och rättstavat var det jobbigaste med hela annonsen. Inte undra på att man blev galen om copyn fick för sig att ändra på rubriken.
– MÄH! Jag har ju redan trejsat rubriken!!!
Stön! Stånk!
Sitta hela natten och trejsa. Mutter, mutter!
Vi hade annonsuppgift varje vecka med Ove Pihl. Fick uppgiften onsdagkväll och den skulle redovisas fredag förmiddag. Torsdagkväll var ’’trejsarkväll’’.

I ju med att inga datorer fanns var det också viktigt att lära sig limma. Vi använde solution och varje elev hade sin egen solutionsburk.
Cleas Folkesson var en hejare på att limma. Han var rätt sträng sades det. Men mot mig var han snäll. Han var en stor hjälp när jag skulle få ihop (limma) ’’Gudrunboken’’.
Så här många år efter vet jag hur solution ser ut när det åldras. Det går igenom som mörka fläckar. Allt ser kladdigt ut.

Omnicromapparaten får inte glömmas!
För att få färg på till exempel en logotype fick man sätta en bit dyr omnicrom på den kopierade loggan och köra genom den varma omnicromapparaten.
Simsalabim!
Loggan var röd.
Eller något annat fint.
Omnicrom-arken köpte vi på Matton. Svindyra! Ändå ville man ha alla färger.
Det kändes konstigt den dagen jag slängde dem alla då omnicromapparaten var ett minne blott.

Ett reklamfilmsprojekt gjorde jag med Johan Rheborg som då gick Scriptwriting.
Vi skulle göra en film för att få folk att söka jobb på SL. Vi gjorde uniformen till en grej och, äsch, idén var för fånig så jag håller tyst. Då tyckte vi den var rolig. Det tyckte inte läraren.



På sommarlovet sommarjobbade jag på Ogilvy 2 och fick vara med och ’’specka’’ på Sturegallerian. Det här är en av bilderna jag gjorde till det.

Andra året kom Lars E Petterson och undervisade i grafisk form. (Senare kom jag att bl a dela lokal med honom på Kammakargatan 27.) En annan ny lärare var Ove Pihl i reklam.

I typografi hade vi Bo Lindberg ’’Bosse Bokstav’’.
Det var en snäll herre som bodde i ett turkost hus. Men en del saker var märkliga. Vi hade mysiga träffar en gång i veckan då vi bland annat fikade, som jag inte sammanknippar med typografi.
En uppgift hette ’’Svart, rött, vitt’’. Vi fick redovisa det hur vi ville.
Då skrev jag en tragisk historia om en äldre ensam herre som blir kär, men hon får cancer, de reser utomlands och simmar ut i havet. Tills de drunknar.
Jag läste upp historien, pausade mellan varje färg och spelade musik.
Till exempel: Så skimrande var aldrig havet.
Uppgiften var rolig. Men typografi?

En gång skulle vi göra vår favoritbokstav.
Jag hade ingen. Har det inte än förresten. Så jag byggde ett stort I, pricken hängde från taket, med dörr som man kunde öppna. På dörren stod det ungefär: Ingenting här! Ingenting där! Men titta nu inuti I!
När man öppnade var där tomt förutom en lapp där det stod: Innehållslöst. Idélöst. Ingen favoritbokstav.
Då blev Bosse arg! Han tyckte att jag gjorde narr av uppgiften.
Det var inte alls min tanke. Jag hade bara ingen favoritbokstav, men ville ändå lösa uppgiften på något vis.
Bosse var förstås en väldigt duktig typograf!

Klassen gjorde en skolresa till Barcelona. Pengarna fick vi från en bok vi sålde i förväg, men gjorde efter resan. Mina bidrag till boken samt de jag gjorde tillsammans med Anette Blåberg finns längre ned. På resan träffade vi Mariscal, som gjort logon till OS i Barcelona, och... Vissa saker vi gjorde är inte lämpliga att skriva här.



Boken Barcelona gjorde vår klass efter skolresan.


















Den här bilden har Anette Blåberg illustrerat. Den visar henne och mig då vi äter vår dagliga boccadillo de queso y jamón y una cerveza por favor.





Lärarna tyckte att jag skulle bli illustratör.



Vilka knäppgökar tänkte jag. Jag skulle bli AD (Art Director) på reklambyrå. En fixidé jag haft ända sedan jag hälsat på min syster Bim då hon praktiserade på annonsbyrån Ericson & Co i Gamla Stan. Det var HC Ericson som hade byrån. Han hade också en liten butik intill där syster Bim jobbade.





Slutprojektet på ART gjorde jag tillsammans med copyeleven Ola Gatby och projektledareleverna Elsa Orrhede (nu Victorin) och Yvonne numera RIETZ.
Ikea var vår kund och uppdraget gällde sofforna i katalogen.
Men vi gjorde om problemet till att väcka liv i katalogen under året och inte bara när den kom ut på hösten. Vi gjorde bland annat annonser för att locka folk att öppna katalogen på en viss sida, till exempel soffsidan.
Vi lyfte också fram de som designat produkterna med foto i katalogen. Något de har anammat senare år, men kanske inte tack vare oss.
Våra handledare från byråer ute på stan tyckte att vi var lysande!

Vad tyckte Ikea?

Vi åkte ner till Älmhult med varsin gloria runt huvudet. Blev hämtade vid stationen. Utflykt med båt. Lunch hos en liten tant. Enkelt men mycket speciellt. Solen sken. Alla var glada.

Sen var det dags att redovisa för ett helt rum entusiastiska Ikeamedarbetare.
Vi körde på!
Leendena försvann.
Stämningen var tryckande.
Chefen sa med arg stämma:
Ni fick ett uppdrag, men gjorde ett annat.
Om det här hade varit verkligheten hade ni nu varit arbetslösa.

Vi fick gå tillbaka till stationen. Inte många ord blev sagda under resan hem.
Men vi fick MVG på projektet av våra handledare.

Mail 1, 160519
Hej Jeanette!

Lars Fuhre tipsade mig just om din blogg där vårt gamla examensarbete för IKEA låg - SÅ KUL! Jag fick sån underbar flashback till åren på Berghs - världens roligaste tid - när du skrev om Orup och Sade och ”limma först och skär sen” ….och frisyrerna...

Jag jobbar för IKEA sedan många många år tillbaka och nästa gång jag är i Älmhult ska jag skälla på dem för att de inte fattade vilken brilliant idé vi hade :-)

Väldigt glada hälsningar
Stina Holmberg (fd Forsström)
Mail 2, 160519

Ha! Jag var ju uppdragsgivare - inte med i själva projektet…det är kanske jag som ska skälla ut mig själv...

Ur: Mail 3, 160519

 det var på mitt initiativ ni fick jobbet - och jag tyckte ju det var superbra. 

Och Lars Fuhre var praktikant från Beckmans som jag lockade dit. 


Glada hälsningar
Stina 












Mitt bidrag till slututställningen var den här lilla hemtrevliga vrån.





Jag hade gjort en bok som hette GUDRUN på uppdrag av HERREN! En bok som Owe Gustavsson (Fem myror är fler än fyra elefanter) gav det bästa betyget: Den är färdig!







Gudrun är en tant. Till utställningen sydde jag Gudrun i naturlig storlek. 
(Boken finns under BÖCKER som KURIOSA. Gudrun har återuppstått och finns både på facebook och har en egen blogg på www.gudrungra.blogspot.com)

Jag ställde även ut illustration på väggen, kanske foldern nedan om Kungsgatans historia samt en presentask med Erotiskt vin som hade en medföljande pipett.





Bilden är från BRISboken där jag illustrerade Sara Edwardsson text. Ej under Berghstiden! Fotot är från klass 3A.

Gudrun och jag var sambos i många år. När jag bodde i Leksand ett år fick hon bo hos en kompis och de trivdes tillsammans. Men när min sambo och jag skulle flytta ihop vägrade han att flytta ihop med Gudrun. Jag blev förtvivlad. Vad skulle jag göra?

Jag skrev ett brev från Gudrun till ett dagis med jobbansökan från Gudrun och där hon beskrev sig som en bra tröstare. Men hon fick inget jobb. Inte ens ett svar!

Då ryckte Grethe Rottböll in och sa att Gudrun fick flytta hem till henne.
Vilken lycka för då kunde jag få träffa Gudrun. Sagt och gjort. Gudrun packade sin väska. 
Sedan bodde hon där uppe på ett skåp i sju år. Som sagt: www.gudrungra.blogspot.com

Efter utbildningens slut 1990 började jag på Garbergs reklambyrå. Samma dag som Petter Ödéen i min klass. Olika gick sedan våra vägar. Jag har företaget Formilde med en anställd: jag. Petter är delägare av Garbergs.

Jag stannade i tre år.  Jag minns mest hur mycket vi skrattade. Jag kommer alltid ha en speciell känsla för Garbergs då det var min sista arbetsplats som anställd. Jag slutade 1993. Många av de som jobbade där då jobbar ännu kvar. Ett bra betyg på byrån.

(Nyutexaminerad från skolan utan datorkunskaper började jag på Garbergs. Där skrev vi rubrikerna i datorn, skrev ut i skrivaren och gick sedan till kopieringsapparaten och kopierade till rätt storlek. Det var toppen med dator. Att slippa trejsa.) (Men om vi kunnat hantera datorerna så kanske vi inte hade behövt jobba alla dessa nätter! Det var mer standard än undantag att till en presentation jobba nästan natten igenom, men även hela natten igenom fram tills kunden kom. Inte konstigt att jag blev trött.)

Ännu idag drömmer jag om skolan, slututställningen och tiden på Garbergs.
Det kan vara att jag inte får vara med på utställningen, att jag inte hinner göra något att ställa ut, att jag går skolan nu igen fastän jag redan gått den och är äldst av alla, att jag jobbar på reklambyrån men inte får några uppgifter… Skolan slutade jag 1990!

Förresten, jag blev illustratör och barnboksförfattare.

TILLBAKA till MILDES VIND på HEMSIDAN.