Konstresan del 4

Målarglädjen var stor, nästan frenetisk. Det gick lätt och jag var i ett riktigt målarflow. Den ena tavlan efter den andra skapades. Jag lade ut bilder på alla märkligheter på instagram och Facebook. Allt oftare kom frågan: När ska du ha utställning? Jag ville ha utställning men skulle jag våga? Till slut bara jag bestämde mig och bokade ett galleri. Jag tänkte att även om jag inte säljer en enda tavla så har jag i alla fall förverkligat en dröm.

Att ha utställning är dyrt. Ramar ska köpas in och tillverkas. Galleriet kostar sin slant. Mycket arbete är det med inramning och upphängningsdetaljer. Men när det var dags var jag redo tack vare mycket hjälp från sambon. Även med hängningen fick jag hjälp. Då också av vännen Anette Blåberg. 

Det var en härlig känsla att se alla tavlorna på väggen. Att det blev en utställning.

Och jädrar vad glad jag var för att det kom så mycket folk. Och för att de köpte mina verk. Och för alla blommor och presenter.