Något som inspirerade mig mycket var en kurs i en tryckteknik som verkligen fick mig i gasen. Nya positiva lärdomar är alltid så roligt. Jag gjorde en mängd tryck som de du kan se här. Formerna bestämdes av handens fria vilja precis som med krumelurerna. (Se förra inlägget)Det här var strax före kulmen på min sjukdom. Ja, jag visste inte ens att jag var sjuk även om jag borde ha förstått att det inte stod rätt till. Jag hade nämligen fått en röst i mitt huvud. Den kom succesivt så den liksom flöt in i mitt liv utan att skrämma mig. Tvärtom var den intressant och hade dessutom mycket humor. Rösten hette Nomo. Nomo berättade bland annat mycket om jorden och miljön och var oroad över hur vi människor hanterade den. Hon tyckte att vi skulle som grund vattna våra blommor och se till att de hade det bra.
Hon var en konstnär och sa att det var därför hon kommit till mig. Hennes humor fick mig på mycket gott humör och då fanns inget negativt med att ha en Nomo i huvet. Det var spännande.
Även om det förstås var knasigt och något jag bara berättade för några få. Jag trodde att jag blivit klärvoajant. (Fortsättning i nästa inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar