Bokprat

På den här scenen stod jag i fredags när Författarcentrum hade stort pratevenemang på Metropol Palais. Mycket tjusigt. Tjusigt sällskap. Det gjorde mig inte lugn precis. På vägen dit i tunnelbanan upphörde min hjärnkapacitet. Jag såg en fiskmås framför mig, men ordet fiskmås fanns inte i min vokabulär. Hur kan sånt hända? Mycket obehagligt. Inte alls lugnande inför att man ska stå på samma scen som t. ex Majgull Axelsson, Bengt Ohlsson och Lena Sundström. Inte för att jag skulle prata om fiskmåsar. Har ingen aning om varför jag ens tänkte på fiskmåsar eller såg en framför mig. När väl ordet fiskmås ramlade ned från skyn infann sig nästa skräck: Tänk om jag säger fiskmås när jag inte alls ska säga fiskmås. Jag skulle ju aldrig säga det. Hur konstigt skulle det inte bli om jag då sa fiskmås bara så där och utan förklaring. Ja, det är sånt man kan tänka i tunnelbanan på väg till ett bokprat. Något som lugnade mig var att jag hade med mig Chister Henrikssons ord som han sagt i veckan i programmet Mia på Grötö: Finns det något mer obehagligt än att se någon som bara går upp på scen och trivs. Både han och Mia Skärlöv har scennerver. De flesta har det. Bra att tänka på.

Jag pratade i sista blocket. Jag får erkänna att det gick över förväntan. Jag sa aldrig fiskmås. Tack!

Nu måste jag köpa Lena Sundströms bok Spår för den verkar ohyggligt spännande. Tyvärr är den sann.