Nytt drama på Almaprisutdelningen.

Almapriset gick i år till Isol från Argentina. Diplom illustrerat av Maria Jönsson. Och fem miljoner i plånboken. Det är något visst med de här pristagarna. Så begåvade. Så inspirerande. Jag vill ha det, både begåvningen och inspirationen. Och jag hade en plan. Ingen misstänkte någonting.

Isol höll ett fint tal och sjöng så vackert att jag ville höra sången igen och igen. Som sagt, jag hade en plan …

Beundrad. Stående ovationer.

Hon är en stor illustratör, men hon är inte så stor tänkte jag nöjt.

Hon anade ingenting.

Hej lilla gumman, var inte rädd. Nog är jag en svensk ardenner, men jag tänker inte äta upp dig. Nej, jag är inte sådan som äter duktiga illustratörer. Hur små de än är.

Gå nu och säg hej då till din man och son, sa jag för jag är en omtänksam person.

– Varför då? undrade Isol.

– Det är en överraskning, sa jag.

Sim salabim! sa jag.

Hon märkte först inget.

 Visst är det underbart att samla på fina böcker, men det räcker inte för mig.

 Jag hade Shaun Tan sedan gammalt.

Kvällen blev fullkomlig.

Stilla var kvällen när jag gick hem. Men jag vet att oron varit stor hela förmiddagen. Vart tog hon vägen? Stor jakt är på gång. I kväll blir det rubriker i tidningarna. ’’Åter en Almapristagare försvunnen!’’ 

Sch! Jag litar på dig.

(Om du vill se förra dramat titta HÄR!) (Dramat 2014 titta HÄR!)