Morgonfrisyr är morgonbestyr!

Eller: Längtan till rötterna.

(som inlägget tog sin vändning till)

Det som är väldigt viktigt för vissa är istället obehagligt för andra.
Hår är trygghet och identitet. Man kan gömma sig i hår. Boa in sig i sitt skägg.

Så var det för min kompis far. Han trivdes i sin kalufs och sitt skägg. Gick alltid i samma kläder. Bodde ensam i sitt hus och ville så vara. Han bodde tillsammans med tidningarna som staplades på hög och alla andra tingen som var honom kära. Det hade blivit väldigt trångt i huset. Min kompis ville hjälpa honom att få fint, att slänga saker. Men så ville inte han. Han ville inte ha hjälp. Han ville inte bli klippt. Han ville ha sitt liv såsom han hade det. Min kompis och hennes bröder förstod det och respekterade det. De ville inte ändra på en gammal man.

Men en dag för drygt en vecka sedan fick fadern en längtan efter sitt ursprung. Han ville till Finland och se sina barndomsplatser. Han packade en limpa, en konservburk och en termos med kaffe. En ficklampa och en liten kastrull fick också följa med. Utan att berätta för någon gav han sig iväg. På motorvägen fick han problem med bilen och lät den stå. Istället liftade han in till Enköping. Där gick han till banken och tog ut en stor summa pengar. Dem tog han med sig till en bilhandlare och köpte sig en ny, fin bil. En röd. Färden mot Finland kunde fortsätta.
När han kom till färjeterminalen körde han rakt förbi den viftande vakten. Han hade väl ingen biljett. Sen körde han farligt nära kajkanten och det krävdes en mängd vakter för att få stopp på honom.

Polisen ringde på min kompis dörr. ’’Vi har din far i bilen.’’ Hon följde med ner för att prata med honom. Han var något förvirrad. Pratade om sin Finlandsresa. Polisen körde honom till Uppsala sjukhus. Det visade sig att han fått en hjärtinfarkt.
Mycket var förvirrat i situationen. Det tog sin tid innan min kompis förstod hur de kunde påstå att faderns bil fanns på två ställen. Faderns berättade ’’Bilen gick sönder! Då köpte jag en ny.’’

Jag hjälpte min kompis att köra hem den nya röda bilen från färjeterminalen.

På sjukhuset sa de ’’Er far har väldigt mycket pengar med sig. Vi kan inte hantera det av säkerhetsskäl.’’
Med hjälp av Securitas fick min kompis ta pengarna till banken.

Min kompis pratade med sin far, men han hörde mycket dåligt och hon ville inte stressa honom med för många frågor. Hon skrev ett brev till honom som han kunde läsa i lugn och ro när hon gått. Med ett brev kunde han inte missförstå som lätt sker då man hör dåligt.
Hon skrev att de skulle åka till Finland tillsammans när det blev varmare ute. De skulle åka till alla platserna. Hon pratade med mig om resan som kändes väldigt viktig även för henne att de fick göra.

Under helgen jobbade min kompis och istället var hennes bror på sjukhuset. Han bor i Danmark och hade inte träffat sin far på länge.
’’Din syster och jag ska åka till Finland i vår’’, berättade fadern med glädje.
Hans tillstånd var stabilt och Uppsala sjukhus beslutade sig för att flytta honom till Enköping dit han tillhörde. Vid flytten ville han ha sina egna kläder. De han alltid hade på sig. Min kompis och hennes bror såg till att hans önskan uppfylldes.
På tisdagen skulle min kompis dit på ett möte då de skulle planera hur och var fadern skulle bo framöver. Han behövde uppsikt och skulle inte längre klara sig själv i sitt kära hus med alla tingen.
’’Det kommer bli svårt’’, sa min kompis, ’’han kommer aldrig vilja bo på något hem med andra människor.’’

Tidigt tisdagmorgon ringde de från sjukhuset.
’’Er far har somnat in.’’
Vinterkräksjukan gick på sjukhuset och fadern hade smittats. Hans svaga hjärta hade inte klarat det. Han behövde aldrig flytta till något hem och han fick somna in med sitt lufsiga hår, stora skägg och i sina gamla kläder. Han kom aldrig till Finland, men han dog i tron om att han skulle få resa dit.
Han sökte rötterna. Och kom till himlen?