Illustratör Kenneth Andersson

När jag började frilansa 1994 satt jag på en vind på Kammakargaten 27 i Stockholm. I samma lokal satt Kenneth Andersson, en kille som vid en första anblick verkade tyst och snäll. Strax förstod jag att Kenneth var mer komplex än så. Vad som finns där inne i hjärnan är omöjligt att redovisa, ens att förstå, men att den är sprängfylld med humor, svärta och muckelimeck förstår du när du ser hans bilder. Kenneth är ingen ’’skämtare’’. Han är rolig. Både stillsamt och översvällande. Han är ingen galning, men galen. Inte galet. Bara stillsamt.
Hans livsresa har lett honom till Gotland där han nu bor med sonen Erik. I somras passade jag på att hälsa på. Jag mutade in mig med, trots färden, ännu varma bullar från Leva Kungslador.
Kenneth bor i Vall. Hela vägen dit kände jag en oro. Få har stannat i Vall. Många har passerat. Det sistnämnda oroade mig. Jag visste att om jag blinkade, gäspade eller tittade i backspegeln så skulle jag ha passerat Vall utan att veta om det. Ändå är det inte första gången jag hälsade på hos Kenneth. Jag hade tur även den här gången och hade ögonen på skaft i rätt ögonblick då den lugnande kvarnen, som det står Vall på, uppdagades lik en hägring.

Det här är inte en kvarn. Ej heller bor Kenneth här inne.
Han matar fåglarna här.

Här bor Kenneth.
– Hej! Dricker du redan kaffe?
– Ja, du kom ju aldrig.
– Jamen…
Jag fick också kaffe och hade turen att det fanns precis en skvätt mjölk kvar.

Kenneths första bilderbok var ’’Stötnisse’’ skriven av Lasse Anrell. Året var 1994. Men han var etablerad som illustratör sedan flera år och hade bland annat suttit på Rithuset. Sedan dess har de kommit många böcker med Kenneths illustrationer.

Skräcksperiment, skriven av Mats Wänblad som jag delar lokal med nu.

Ur en Ufobok han illustrerat.

Kenneth har gjort många pekböcker. Kanske för att han inte strör orden omkring sig. En av dem är min absoluta favorit av alla hans böcker. Den heter ’’Pussboken’’. Här läser min son Noah Pussboken.

Kenneth målar också och har haft flera utställningar och än fler på gång. Den här tavlan äger jag.
När jag var singel lärde jag mig om Feng shui. Att allt man har i sitt hem spelar roll för hur ens liv är. Möbler ska vara placerade på rätta ställen och ha runda former. Och vad man har för bilder på väggen spelar också roll. Vill man ha kärlek ska man ha kärleksfulla bilder. I alla fall i ’’relationshörnet’’. Helt plötsligt såg jag på den här tavlan med nya ögon. Vilken roll hade den spelat för mitt singelliv? Jag var tvungen att ta ner tavlan och vända den mot väggen. (Jag är inte längre singel.)

Det här är Kenneths ateljé. Den fanns inte förra gången jag var här och jag var så nyfiken.

Ännu ej färdig del av ateljén. Tänk dig en vägg på högersidan som gör att alla lådorna försvinner simsalabim. Ett förråd helt enkelt är på gång. Och ett litet pentry. Kanske ett sovloft till en gäst?

Kenneth spelar i ett band. Bland annat därför har han pendlat till Stockholm två dagar varje vecka. För att repa men också för att jobba. Han hade kvar sin plats på Stockholm Illustration, Gamla Stan, ända tills i juni då de upplöstes.

Suck! här vill man ju stanna ett tag. Jag föreslog att han skulle ha målarkurs.
Han ser den här utsikten…
… och ritar det här och …

Pino, en figur ur en bokserie Kenneth illustrerat. Den har bergis gått på tv också. Han gör sånt.
Han gör så mycket. Jag nämner bara en bråkdel. Googla loss och du hittar mycket mer.

http://www.soderbergagentur.com/illustrators/kenneth-andersson/
http://www.stockholmillustration.com/

Det här är en skiss på Kenneths kommande utställning på Galleri Pascal i Stockholm. Han planerar alltså att göra tio målningar. Så här långt har han kommit. Det är bra. Det är ju ideérna som är jobbet. Men var det inte i november? (Maj var det nog.)Lägg märke till den rostiga skivan mot väggen. En stolthet bland flera.

Förra gången jag var här var allt väldigt annorlunda. Kenneths fru Gittan (Birgitta) hade loppis.
Jag köpte en klänning och en vinterjacka av henne som Gittans syster, Karin Rodebjer, designat.
Här såldes fika och glass.

Kenneth visade några målningar.

Gittan finns inte längre vid Kenneths sida. Bröstcancer tog henne vidare. För mig är hon ofta närvarande fastän jag inte direkt kände henne. Hon dyker upp var gång jag bär jackan jag köpte. Vilket är nästan varje dag på vintern.Hos Kenneth finns hon också kvar. Här går ännu hennes hästar.Jag tycker om Kenneth.
Det är vi många som gör.
Han är en sån.
Fler än jag tycker om jackan.