Jag fick en inbjudan på mejlet från avsändare Skugge & Co. Alltså Linda Skugge. Så här lydde brevet (mina tankar i parentes):VÄLKOMMEN HEM TILL MIG PÅ LUNCH!
(Va! Jag bjuden hem till Linda! Kul!)
Den 30:e mars sticker jag iväg på mitt livs största äventyr – Pole2Pole, en klimatneutral expedition från Nordpolen till Sydpolen – för egen maskin och med hjälp av naturens krafter.
(Otroligt! Att jag inget hört om detta! Vilken grej! Vilken tjej!) Eftersom jag kommer vara borta ett helt år (Men hon har ju tre barn! Hur ska hon göra med dem? Ska hon inte träffa dem på ett helt år? Nej, det klarar man ju inte som mamma. De måste mötas upp ibland. Ska barnen flygas till Nordpolen? Jösses, vilket projekt!) så vill jag träffa er alla för att njuta av en tallrik från Pontus. Årets kock 2009 Andreas Edlund står för maten. (Mmmmmm, trevligt!)
Genom åren så har jag samlat på mig ett gäng fantastiska souvenirer från alla äventyr som jag gjort. (Alla! Hade precis ingen aning om den här sidan av Linda!) Bland annat giftpilar från Amazonas, penisfodral (Oj!) från mina kannibalkompisar (Oj!) från Papua Nya Guinea och stenar från toppen av Mount Everest (oj!). Dessa saker betyder otroligt mycket för mig och jag kommer att berätta historierna bakom dem. (Det här är hur spännande som helst! Det här måste jag gå på.) Du kommer också att få se vad man packar inför en expedition av denna kaliber. Jag räknar med ett upplevelserikt år med många spännande möten med innuiter, hillbillies, polarforskare och många fler. (Vilket mod! Hur har hon fått drivkraft till allt det här? Vilket projekt!)
Det vore en ära att få bjuda hem dig på lunch. (Man tackar!) Jag har mycket jag vill berätta innan jag drar. (Tror jag det!) Vi ses på måndag! (Verkligen!)
Min resrutt:
– Nordpolen till nordligaste punkten på Grönland på skidor
– 1 000 km med hundsläde över Grönland
– Med segelbåt från Grönland till Kanada
– Genom Nord- och Sydamerika på cykel
– 2 200 km över Antarktis med kite
(När jag läst hit är jag så imponerad att jag spricker! Jag springer dit! tänker jag. Vilken förebild! Vilken inspiration! Jag vibrerar!)
Jaha, mer än så behövde jag inte läsa av brevet förrän jag svarade:
Men vad kul!
Men åh så tråkigt, min glamourdrottning far iväg.
Vad ska hända med flärden i mitt liv? :-)
Klart jag vill komma.
Jag kliver in som den heta bloggerskan från The world famous blog – Jeanette Milde.
Smattrar igång kameran. Förevigar penisfodralen. Antecknar med blödande penna.
Jag kommer att vara livrädd. Men det låtsas vi inte om.
Vilken spännande resrutt. Då undrar man som blödig moder: När ska du träffa barnen? Eller ska du inte få se dem på ett år?
Hur kom du på det här? Och hur har du förberett dig? Och vad packa man? Har du nya yllesockor?
Så inspirerande!
Vi ses!
Bästa hej!
Jeanette
Jag blev helt i gasen av detta och berättade om Lindas äventyr för kleti å pleti å andra som ville höra på.
I lördags var det en artikel i SvD med Linda. Jag förstod att den skulle handla om hennes äventyrsresa. Men icke! Jag synade ord för ord. Inget om nordpolen. Inget om skidandet å hundsläde å seglandet å Antarktis … Nej, hon berättar om Sollentuna och om att hon storhandlar på Willys.
Är resan en hemlighet som släpps på måndag? Och jag får vara med och sprida detta.
Nåväl, bäst att kolla upp adressen så jag vet vart jag ska för hon bor ju i Sollentuna.
Jag kom så att läsa mejlet en gång till. Det var sig ganska likt. Men jag upptäckte att det var något längre denna gång. Och plötsligt ser jag något som ger brevet en helt annan innebörd: Det står ett speciellt namn som nämns flera gånger där på slutet: Johan Ernst Nilson! Ska han med?
Då läser jag mejlets rubrik/ämne: Välkommen hem till världens främste upptäcktsresande Johan Ernst Nilson på lunch på måndag 28/3.
Då läste jag mejlet återigen. Och jag lovar, jag skrattar fortfarande!
(Idag har jag varit hemma hos den otroligt spännande Johan Ernst Nilson och jag ska förstås blogga om det också och visa bilder från hans hem, souvenirer och från lunchen. Vilken man!
Men jag kan inte låta bli att tänka hur häftigt det varit om det varit Linda. :-D)
Jag har läst i din blogg att du har gått Barbara Voors skrivarkurs o jag ska gå den i helgen o jag har fått lite "kalla fötter" om jag verkligen ska klara av det här , om jag är tillräckligt bra, om jag ska kunna skriva något el. om jag bara ska få skrivkramp, om jag gör förmycket gramatiska fel...osv.
SvaraRaderaDu kanske kan komma med några tips el. i alla fall förvarana om det är väldigt "tufft klimat" el. ja vad som helst bara så att jag kan känna mig lite förberädd, det vore väldigt gulligt<3!
Kramis ifrån Pockethexan själv som också har varit på några events som Linda har ordnat o jag tror helt klart att hon hade kunnat klara av en sådan resa om det inte vore för barnen, men det är väldigt kul när man läser så fel!
<;D
Hej! Å lycko dig som ska gå på kurs med Barbara! Det finns absolut ingenting att oroa sig för. Hon är sammet! Du ska bara gå dit med ditt papper, din penna och dina öron. Var där! Anteckna! Gör uppgiften hon föreslår på det vis du känner för. Hon är ej fördömande. Ingen tvingas läsa upp. hon är en inspiration! Du kommer känna dig uppfylld och glad. Ta med dig tipsen hem en aning klokare än förut. Sen är det egen övning och att läsa mycket som är det alla säger är trixet. Lär dig vad du själv gillar att läsa och varför. Skriv och skriv och skriv om. Och skriv om!
SvaraRadera