Dunderförkyld gick jag ändå upp 5:00 för att ta mig till Västerås och Gertrud skola. Det var det värt. Vilka fina ungar! Det här var vår första träff. Och alla ska de nu bli författare under hösten. De ska skriva något som de själva upplevt. Svårt att välja förstås. Det är en del i processen. Processen är det viktiga. Att jobba med sin idé, sin text. Skriva om. Inte perfekta resultat.
De där små händerna som plitar. Jag blir så glad av det. Bäst är nog samtalen, när jag pratar på tu man hand med ett barn för att få fram idéer att skriva om. När jag ser ljusglimten i ögat när de kommer på något.
Min favoritskjorta är den jag nästan alltid har på skolbesök. Jag vet inte bestämt varför, men den är snäll att ha på sig.
Autografkö! De kan konsten att få en att känna sig som en drottning för en stund.
Den här bilden tycker jag så mycket om. Dagar då jag känner mig ledsen och värdelös ska jag ta fram den. Då måste jag ju bara le.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar