Ser du ett A?
– Aaa!
Amen titta! Där går Petrus Daaahlin och Aaanders Brundin.
Amen titta i a:et – Noah och bästa grejen och Noah och Nästjuven. Av Jeanette Milde.
På bokmässan är det mycket man ska hinna. Men den som söker den ska finna.
AFRIKA i bilderboken.
Veronique Tadjo.
(Tyvärr bråkade min mobilkamera så bilder jag trodde att jag tagit fanns icke.)
Veroniques mor var konstnär. Därför ville Veronique när hon skrivit sin första bok att modern skulle rita. Men när modern kom till London ville hon bara shoppa och annat som lockade i staden. Väldigt frustrerande för Veronique. Därför blev det att hon ritade själv och har så fortsatt. Veronique kommer från Elfenbenskusten och är en mångsidig konstnär som skriver dikter både till barn och vuxna, romaner och litterära reportage. Först skriver hon på franska men översätter dem ofta själv till engelska. Hon har fått många priser, bl a. Grand Prix littéraire de LÁfrique Noire 2005.
Christian Epanya
Christian kommer från Kamerun och bor i Frankrike. Hans föräldrar stöttade inte hans konstnärliga intresse så han pluggade först till biolog. Först när han var över 30 år tog han tag i sina drömmar. 1993 fick han UNICEFs illustratörspris i Bologna.
Se vilka signeringar han gjorde åt mig. Det tog 20 minuter. Sen torkade inte tuschen så jag fick gå med två böcker uppslagna och vifta omkring med på mässan. Och hela vägen hem till där vi bodde. Jag fick kramp i fingrarna så Grethe hjälpte till.
Piet Grobler
Piet är från Sydafrika där han först studerade till präst och jobbade som det ända till 1989 då han läste journalistik och design med mer och mer inriktning på illustration. Piet säger att alla barn, liksom vuxna, är olika med olika smak. Därför kan man inte säga att det där passar inte barn, eller tvärt om. Han fick/får Peter Pan-priset 2010.
John Kilaka
Tyvärr svalde min kamera bilden på honom.
John, från Tanzania, var en buse i skolan och ritade på svarta tavlan sådant som fick lärarna arga, men kompisarna skrattade. Det var hans start och därefter har han gått konstskola och gjort bilder till förlag. Tre böcker har han skrivit och illustrerat själv. Han vandrar på landsbygden och samlar in muntliga historier för att de inte ska försvinna.
2004 fick han priset New Horizon.
Ett av många seminarier jag lyssnade på var Jan Lööf. Han är en berättare jag beundrar mycket för hans listiga intriger som till exempel i Det röda äpplet. Jag gillar hans rundbulliga illustrationer. Hans böcker tål att läsas tjatigt många gånger för sonen.
Jan Lööf gick i samma klass på Konstfack som Lasse Åberg, Carl-Johan De Geer och Loffe Carlsson. De hade ett band och skapade Tårtan tillsammans. (Jag undrar vilka tjejer som gick i den klassen och vad som hände dem efter utbildningen?)
Carl-Johan De Geer spelade apan, men det finns två andra personer som påstår att det var dom som gjorde det.
Det finns föreningar i Sverige med herrar som träffas för att titta på Tårtan utan ljud. Unisont säger de replikerna istället!
När Jan hade en svacka hade hans förläggare köpt en massa vykort på troll som Jan fick sätta ihop till böcker. Det tog honom en timme och han tjänade stora pengar på det.
Jan spelade också jazz. Hans rewival kom tack vare Carl-Johan De Geers Örnis bilar.
Han har fått kritik för hans kvinnosyn i bilderboken. Det fanns pinuppbilder på väggarna i äldre upplagor som sedan ändrades till katter. Han har också fått gjort till exempel brandmännen något gladare i nya upplagan av Örnis bilar.
Någon skrev att Jan Lööf var ryggradslös som hade produktplaceringar i sina böcker.
Men det är ju hans stil, att rita väldigt noggranna detaljer. Se nedan andra exempel ur samma bok. Jag tror ingen skulle kalla det för produktplaceringar. Men om det nu var så att han fått pengar för det, vilket jag inte tror, skulle nog alla bilderböcker framöver bli fulla av produktplaceringar ditsatta av fattiga illustratörer sugna på en semesterresa, nya stövlar eller uppgradering av datorprogrammen.
Men något som Jan Lööf undvek att svara på var hans kvinnosyn. Det hade jag gärna velat höra om för varför är det så få kvinnor i hans böcker och att kvinnorna är de som tvättar eller något annat typiskt. Och bilden ovan, som visserligen är komisk, men är den inte gjord i protest: här har ni kvinnor så ni kan tiga om det några år!
Här är Katarina Dorbell på Barnens bibliotek.
Barnens bibliotek är en mycket bra sajt för bokälskare i barn/ungdomsåldern med mycket inspiration. Det är jag som gjort det mesta av materialet de hade med på mässan.
Konsten att skapa en bilderbok
var temat på seminariet där Anna-Clara Tidholm, Johanna Rubin Dranger, Eva Lindström, Marit Törnkvist och Emma Adbåge diskuterade.
Vad är konst och vad är illustration?
Anna-Clara sa att hon är så tacksam för att hon har en målgrupp när hon gör bilderböcker vilket inte en konstnär har. Hon kan rikta sig till någon.
Johanna sa att barnbokskonst är en av konstformer som finns. Hon tänker inte på någon målgrupp utan utgår bara ifrån sig själv och litar på att förlaget säger till om det inte passar barn.
Marit sa att det är konst när det går över den gräns som barn förstår.
Någon sa att en bra tecknare behöver inte vara en bra illustratör. En bra illustratör är den som hittar hålrummen till texten.
Illustratörens personlighet avspeglas ofta i dens bilder och att den syns även om illustratören gör en annan stil än den brukar.
Anna-Clara: Jag byter stil och pennor hela tiden, men det är ingen som märker det.
Här sitter Grethe Rottböll på vårt goda och sköna frukostställe.
Grethe, jag och Anna-Karin Garhamn hade vår egna bokmässa på Mariaplans bokhandel på lördagen. Se annan sida här i bloggen. Jag läste Noah och bästa grejen, Grethe Ole är sugen på godis och Anna-Karin Nejlika har en potta. Stackars Hanna Zetterberg Stuwe, som skulle ha varit med, blev sjuk.
Och här pustar Grethe i vårt rum.
De här fina böckerna, som kommit i nytryck, kunde jag inte motstå.
Som lördagsgodis!
Jämställdheten börjar i plånboken av Madeleine Gauffin och Monica Sjöstedt är en bok jag önskar alla gymnasietjejer skulle läsa innan de går ut i livet och blir seriöst förälskade. För pengar är ett maktmedel som används för kontroll och förtryck och boven i dramat är den romantiska kärleken. Kvinnorna stannar hemma med barnen med ekonomiska konsekvenser för resten av livet. Bra kondition (cykla till dagis mm) men dålig pension.
Att springa runt på seminarier är som att fylla på livselixiret. Min väska hem blev tung. Här syns en del av böckerna. Men den största och tyngsta skickade jag hem med DHL (gratis). En bumling om August Strindberg.
Jag tror jag köpte 11 kg böcker. Jo, jag vägde dem på kul. Det dåliga shoppingsamvetet gnagde, men samtidigt älskar jag att komma hem och sitta och plocka med alla nyförvärv.
Böcker är ändå böcker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar